Barn som anhöriga
Ceremoniers kraft och betydelse
Jag tror på ceremoniers styrka och betydelse. Jag tror att vi, som människor har ett behov av att finna tröst, sorg, förtvivlan likväl som glädje, lycka och kärlek tillsammans med andra. Genom ceremonier skapar vi gemensamma minnen som vi kan bära med oss i livet. Självklart har barn samma behov av att få känna sig omhändertagna och bekräftade i sina känslor, tillsammans med sina nära.
Göm inte sorgen
Min åsikt är att det oftast är positivt att låta barn, som är anhöriga, att få vara med och känna sig inkluderade vid en begravning. När vi inte ger dem förklaringar och förståelse för vad som pågår, försvårar vi rätten till att kunna närvara i sina känslor framåt i livet.
Jag tror att vuxna bär på mer rädsla inför att barn är delaktiga än vad barnen själva gör då de inte har hunnit formas av normer och inlärda beteenden. Jag tror även att barns närvaro med deras spontanitet och uppriktighet kan lindra sorg och smärta för vuxna, likväl som de kan skänka vacker tillit till livets gång och skeden på ett tröstande vis.
Jag erbjuder extra tid och anpassning för att se till att nära anhöriga barns behov prioriteras både vid planeringen och/eller under ceremonin.
Ta hjälp som förälder
Det finns olika saker som vi vuxna kan göra för att hjälpa och förbereda ett barn så de förstår vad som kommer hända och vad som kan ske på en begravning. Likväl finns det saker som kan hjälpa dig som förälder, så att du kan vara närvarande i din sorg på begravningen samtidigt som du känner dig trygg med att ditt barn får uppmärksamhet och trygghet.
Erbjuder extra tid
Jag erbjuder gärna extra tid för att barn ska känna sig bekräftade och få förståelse för vad som sker och varför, både vid planeringen av begravningen samt under ceremonin.
Det finns fina barnböcker som tar upp vad som händer när någon dör och om begravning.
Några exempel är: “Adjö, herr Muffin” av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm, “Alla döda små djur” av Ulf Nilsson och Eva Eriksson, “Min farfar och lammen” av Ulf Nilsson och Jens Ahlbom.
